hundra(tio) procent

Läste en av alla mina hundbloggar, som jag följer i den mån jag hinner, igår. Malin som bloggar på liivat.wordpress.com verkar ha samma typ av kelpie som jag har, en lugn, trevlig, lagom och alldeles alldeles underbar kille. I detta stycke går det verkligen att byta ut varje "Unik" mot "Baloo"

Egentligen skulle Unik må lika bra av vanliga promenader och han blir inte knäpp av att vara utan träning för alltid men sen vet jag att han gillar träning, han älskar det men till viss mån. Han älskar att vara med mig men han är så lugn i sig själv och drar inte fram det där lilla extra./.../Unik är ingen dålig hund, han är jätte fin det gäller bara för mig att hitta rätt knappar, hjälpa han mera och tänka om.

Och nog är det så det är för mig också, jag måste tänka om för att få fram det bästa i min hund. Han är verkligen ingen dålig hund, jag har bara inte lyckas få fram det bästa i honom ÄN.
Nu var det varken Malin med Unik eller Baloo som jag egentligen skulle skriva om utan om mig själv... Mig själv och min förmåga att satsa fullt ut och lite till. Det var just det där lite till som var mitt problem, att inte nöja mig med att bara satsa 100% utan lägga på de där 10% till. Jag har ju en tendens att gnälla på min älskade hund på just samma sak, att han saknar det där lilla extra (jäklaranamma!). Efter lite funderande har jag insett att det är just JAG som saknar detta [vilken djup insikt va!?]
I allt jag gör är det alltid 100% som gäller oavsett om det gäller arbete eller fritid. Jag går aldrig in i något halvhjärtat, men inte heller mer än helhjärat :/ Det är inte konstigt att jag aldrig får ändan ur vagnen och kommer någonstans varken vad gäller hundträning, min egen träning eller andra intressen! Nu j*vlar måste jag rycka upp mig och satsa ETTHUNDRATIO PROCENT i åtminstone de flesta av mina projekt.
Nu får det vara nog med funderande och tänkande för idag... jag ska latmaska i soffan och jag ska göra det lite extra bra idag, och alla andra dagar framöver såklart ;)