Vad är väl en förmiddag på isen...

...jo som synes, alldeles, alldeles underbar :) Jag och Baloo har haft en superhärlig förmiddag på isen tillsammans med min far. Timmarna på fjärden flög iväg och trots att jag inte är någon stjärna på långfärdsskridskor så njöt jag av åkturen. Det tar nog några gånger innan man får in flytet, pappsen har ju betydligt högre fart och bättre flyt än jag... stackarn fick åka på en lugn tur med sin dotter :/ Vurpligan leder jag med 2-1... inte helt lätt att åka när man samtidigt ska ha koll på små sprickor och gropar. Baloo trivdes också på vår tur och sprang mer än gärna med oss, han blev sur när pappa drog på och han inte riktigt hängde me... då la han i en ytterligare växel, hoppade och skällde på pappa så han saktade ner till normalt tempo (nån ordning ska de va säger Baloo, man kan inte bara åka ifrån matte och mig). Det där måste försökas arbetas bort, på isen med skridskor på kan det lätt ske en olycka...

När vi åkt 5km-rundan och mina fötter och ben var lagom trötta efter den ovana motionsformen tog vi en picknick *myyyys* Pappa hade gjort varm choklad och goda tunnbrödmackor, smaskigt värre. Vi satt en stund och njöt av det varma solskenet :) jag hade dragit på mig massor med kläder så de blev varmt, va tvungen att stanna efter en stund och byta från mössa till pannband. Det är när man stannar man hinner känna efter hur trött man är (då hade vi bara hunnit till Sjudargården, typ halvvägs) och jag kände mig riktigt mör i både armar och ben (träningsvärk imorgon, check!), men bet ihop och åkte vidare och jag orkade resten av rundan också :) Nog kändes de extra bra med lite mat i magen efter den ansträngningen och nog är det något visst med att äta ute också, smakar extra bra!

Vädret har visat sig från sin allra bästa sida iag och vi njöt i fulla drag av strålande solsken, UNDERBART! Jag kan nog vänja mig vid vinter och sportlov :) Här i Sigtuna kommun har de lov nästa vecka så det var inte mycket folk på isen heller, Baloo kunde nästan springa som han ville utan att behöva behärska sig från att springa fram till folk. Visserligen kan jag tycka att han är värre när det är lite folk än när det är mycket folk. Varje människa blir så mycket mer spännande när det inte finns så många, nu har jag ju en kelpie som faktiskt inte är översocial så det brukar inte va nå problem, skönt. Fast när han hittar nån som pratar med honom då kan han inte låta bli att springa fram och hälsa :)

Härliga, fina Fixen har hittat något att spana på

Pappa hade varit så snäll och tagit med sittunderlag även till Baloo, helt onödigt då den hunden inte vet hur man sitter stilla på samma ställe längre än den tid det tar att ta en smakbit av matsäcken

Världens bästa pappa på Sigtunafjärden